Sitter på klostersågen idag igen, älskar att vara här egentligen. Allt är så stimmigt och livfullt....
Men jag känner inte samma denna gång, något är annorlunda.
Jag mår inte bra denna gång, men jag förstår inte varför.
Jag kan inte somna utan mina piller, det var månader sen det var så.
Jag kan inte somna på min vanliga dos heller, jag blir trött men ångesten sitter kvar som en jävla vampyr på mitt hjärta.
Det gör inte ont, det bara trycker.
Fast det trycker hela tiden, lite som att hjärtat ska stanna.
Jag vill inte leva så här, ständigt behöva pendla snabbt och utan förvarning. Men om utredningen går som vi tror, jag då kommer detta vara mitt liv hela tiden.
Jag är biopolär och det får jag lära mig leva med antar jag.
Men jag ska fråga efter en annan medicin eller högre dos för att se om det kan hjälpa.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar