Sitter på jobbet nu efter att haft lunch med hannes. Känns befriande att träffa honom.
Somnade typ inte igår heller...
hade en stressig och bra dag med ångest några gånger per timme bara. Körde till eslöv för ett styrelse möte, självklart kändes det som om ångesten och ensamheten skulle döda mig hela tiden. Men jag kom fram och fick som vanligt den mysiga kramen som gör allt så himla mycket bättre. Vissa människor kan verkligen kramas.
Resan hem var magisk, självklart så grät jag halva resan. Men det var en sån resa som man aldrig vill ska sluta, man vill bara fortsätta köra tills man finner något ställe där man kan känna sig trygg. Hitta någon som vill hålla om en hela natten.
Men man vet ju att det hände inte, och resan slutar hemma där jag absolut inte ville vara.
Kom hem, tror jag var ganska otrevlig. Men fasen jag är ledsen, när ska ni förstå att jag vill känna trygghet inte få sympati?
Förkyld har jag blivit med och ätit dåligt, så jag tog 3st mackor och svalde ner en proteintablett med en ipren.
sen kände kroppen att jag behövde komma undan så gick in till mig för att självdö på soffan. Hade verken lust att spela gitarr eller se film. Fast film måste det blir för annars är jag vaken hela nätterna.
Men först musik såklart för att hitta ett inre lugn.
Satte mig i soffan och svalde en sobril för att slippa den tunga ångesten. Väntade någon timme på att den skulle kicka in men inget hände. Så jag tog en till och efter någon timme blev ångesten värre men tröttheten kom. Men jag ville inte vara trött, jag ville vara ångestlös. Svalde en till och sen minns jag inte hur det blev efter det, men troligen somnade jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar